Skolstart med drömmar

Foto: Mattias Barsk

Förhoppningar och idéer

Jag har läst böcker för min sexåring sedan hon var alldeles för liten. Jag har inbillat mig att hon verkligen har tagit till sig av historierna och älskat bilderna. Säkert kan man tycka sig se tecken på att det också varit så med hennes jättelika ordförråd och hennes enorma historieskatt, men nu när hon är större och oavsett vad så har vi båda blivit rätt kräsna vad gäller historier och porträtt som ska vara om inte trovärdiga så inspirerande. Jag tänker att det handlar om att bli förberedd på en ganska svårtydd vuxenvärld. Att om man lyckas vara fri i tanken så kan man kanske också komma igenom de svåraste av motgångar. Jag hoppas det.

Och nu börjar skolan. Det är dags för att börja förskoleklass, nollan, eller sexårs. Hon är nervös, kan inte somna, har packat sin pennskrin med fina pennor och sudd. Men vad är det för värld hon möter där? Förmodligen ganska många likadana barn, med samma nervositet och önskan om att bli sedda som de små barn de är.

Men det finns annat som oroar, sådant man som förälder inte kan kontrollera eller egentligen förbereda någon man älskar så på.

Jag minns känslan av lärare som faktiskt försökte förminska mig. Fysikläraren som skrattade bort mitt påstående om att det spelats basketmatcher med 60 000 i publiken. Matteläraren som gav mig fel för att uträkningen inte skett på det sätt han hade tänkt, trots att svaret var rätt. Idrottsläraren som sa att jag inte kan få något gratis… Man kan tycka att det var situationer jag borde struntat i men jag gjorde inte det. Jag minns ju dem ännu. Det är det där som inte går att förstå som barn, varför vuxna prompt ska sätta sig över även om man har rätt. Men kanske är lärarna så mycket bättre nu, att de ser de små människorna för vad de är. Jag hoppas det. Hoppas hoppas. För min sexåring förväntar sig det.

——-uppdaterat 25 augusti ———

Hade ett samtal med en lärare. De får mycket skit numera. Som kollektiv. Fastän det självklart handlar om enskilda personer och deras förmåga, lust och känsla för sitt yrke.

Det handlar just inte något om politik. Inte kanske ens om människosyn från 80-talet kontra nu. Det handlar om ifall man gillar andra människor och har kärlek till dem.

 

Annonser
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: