Counter Strike skapar kontor

En av mina vänner är arkitekt. Inte en sådan med svart polo men ändå en arkitekt. Han och jag har åkt longboard tillsammans, vi har diskuterat HBTQ-frågor och ”kolonialiseringen av Bohuslän”, men det är en grej som griper tag i mig lite extra hårt…

Han forskar i något som jag inte ens kan namnet på men som fascinerar sådär generande mycket – så man inte vet vad man ska säga, bara vad man ska fråga. Det handlar om utrymmet mellan ting och människor, där vi rör oss. Han säger att det är svårt att förutse hur folk ska röra sig i kontorsmiljöer, och att det handlar om så mycket mer än bara fysiska hinder och möjligheter. Ibland när vi pratar om ämnet märker jag att det tangerar det socialpsykologi jag en gång läste. Det kanske är därför jag också blir så lycklig när jag hör hur han jobbar.

Counter-Strike har jag aldrig spelat. Jag blir åksjuk av sådana spel. Men Arkitekten spelar Counter-Strike, och ser på filmer om Counter-Strike (CS), för att lära sig just det där; hur folk rör sig mellan platser och ting på bästa sätt. Han säger att det är ett utmärkt exempel på just det. Särskilt gillar han de filmer som folk gör, där de alltså filmar av spelet.

Och ganska snabbt far jag in på tankar om popkulturens eviga kamp om att bli erkänd som något givande och ibland nyttigt. Att kultur är kultur så länge det inte är natur utan skapat av människor för andra människor. För det är klart att CS-filmerna jag ramlar över på Youtube, och även de gamers som snackar CS plötsligt blir något annat när man hör att en arkitekt studerar deras moves på skärmen. Jag gillar det, och jag vill slå det i ansiktet på dem som säger att spel är fördummande, eller som säger att det bara är våld man lär sig. Majoriteten av spelarna är ju där för att spela spel, inte för att rita hus, men ändå tycker jag nog att de etablerade åsiktsmaskinerna inte riktigt ser potentialen i kulturyttringar som de här. Och vem vet, kanske det är just spel som CS som ska förbjudas enligt någon motion någonstans. Då kan det vara läge att påminna om utrymmet mellan tingen och människorna och hur vi rör oss däremellan. Det är ingen lätt uppgift att kartlägga det, om man inte spelar Counter Strike eller andra sådana åksjukespel vill säga.

Ja, jag är torsk på popkulturens förmåga att röja runt bland gamla föreställningar.

Annonser
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: