Får vi se Almedalen 3.0?

Jag tänker våga mig på en framtidsspaning här.

Senast i går sa en person att vi borde åka dit. Att vi på Arctic Minds borde kontakta något av alla företag som ska dit och hjälpa dem med berättelsen om sig själva.

Storyn bakom Almedalen känner vi väl alla till, och ju äldre vi digitala användare blir desto mer digitalt blir hela påhittet. Vi vet ju att det har gått från att vara en politikervecka till att bli en PR-vecka, och nu tar troligen Almedalen steget ut och blir en digital berättar-vecka. För i år kommer vi med all sannolikhet att mer än någonsin svämmas över av just videoklipp från veckan, från de olika montrarna och gatorna. Berättade av ett tusental individer, kanske fler, men av sådana som befinner sig i dina filterbubblor. För just dig.

mobil-closeup

Hur sticker man då ut som företag i mängden? Det blir faktiskt allt svårare att tränga igenom.

Lösningen här är professionellt berättande av något slag.

Det individuella berättandet på olika plattformar är bra men ändå ett komplement till varje företags branding och identitet. Det professionellt paketerade berättandet är det som kan hitta fler bottnar, känslor och intryck som tittarna/kunderna/följarna tar hem och in till sig.

IMG_2050.JPG

Lite förenklat sett på det självklara ”Alla kan filma”: Alla kan springa men inte alla vinner ett maratonlopp.

Tänk dig tio år bakåt. Då bestod journalistik ofta av ett betraktande och förklarande sätt att berätta. ”Det här är kajmanödlor och de rör sig såhär.” Byt ut subjektet och det blir en ganska ordinär berättelse om vem eller vad som helst. Örebroare, kvinnor, män, invandrare eller kulturutövare.

Sedan började kompassen vridas om och det journalistiska och filmmässiga berättandet möttes någonstans, det kunde man se inte minst i Kalla Fakta och Uppdrag Granskning. Dramaturgin fick mer plats och man insåg att en tittare inte är där för att lära sig endast, utan också för att underhållas, hur krasst det än låter.

Ett aktuellt exempel: På LinkedIn far de individuella berättelserna fram som en pålandsvind om förmiddagen, och snart vänder den och frånlandsvinden ska dra över oss. Då kommer vi att se fler paketerade videor igen, för det kommer uppstå en typ av mättnad. Inte minst hos avsändarna själva. Det är ofta där det händer först, hos de tidiga användarna.

Så utifrån den känslan, tycker jag mig ha på fötterna att göra en spaning.

Det är kombinationen av det individuella berättandet och det betraktande, visuellt starka som är lösningen. I skärningspunkten kommer det att ske nya saker. Och kanske just den första vecka i juli.

Juliveckan i Almedalen kan vara då det sker.

Annonser
Foto: Mattias Barsk

Hur kan det gå i Harads?

Jag ska försöka förklara hur jag tänker att Nokia kan kopplas till Happy Harads (ingen officiell slogan utan något jag bara hittade på i stunden).

Arctic Bath
Arctic Bath är ett projekt som drivs av Arctic Bath AB. Arkitektur och design av Bertil Harström och Johan Kauppi, Sverige.

För er som inte vet det är Nokia alltså en före detta mobiltelefontillverkare från Finland. Och för er som inte vet var Harads är kan jag säga att det tillhör Boden kommun och finns på vägen mellan Jokkmokk och Boden (strax efter Havsträsk). 

Om du kör Norrlandskusten ner längs E4 passerar du en större stad ungefär var 13 mil. I var och en av dem, plus några av städerna däremellan, så finns det innovationsparker, businessparker, scienceparker eller helt enkelt kontorsytor för folk som ska mötas över branscher och skapa synergier tillsammans. De kommer i samma takt som våra stora älvar med sina utflöden.

Jag älskar det.

Men det här ska alltså ta oss till Nokia, till Angry Birds och kreativitet i en svår tid. För ni minns Nokias fall, de gjorde inte en smartphone när resten av branschen gjorde det. Det här var en katastrof för Finland. Det var ett flaggskepp som brann och sjönk. Som när Matti Nykänen förlorade mot Janne Boklövs v-stil. En katastrof och det kändes fel, det var så fel men ingen annan förstod det.

Det var så orättvist, kände man kanske på Nokias huvudkontor och bland finska folket när Nykänen förlorade. För man hade ju svaret. Stilen. Tanken. De hade ju rätt, hur kunde det bli fel?

Men när kompetensen finns kvar. Vad gör man då?

I backhoppningen blev det Toni Nieminen som fick lära sig v-stilen och utklassa alla andra konkurrenter. Som 15-16 åring blev han en ikon för landet.

Nokias telefondöd blev starten på en nyfödd tech-industri i Finland. Efter en tids bubblande kom bland annat Rovio med den knasiga idén att skapa ett spel där man skjuter fåglar som sänker grisar. ”Hahahaaa!” Angry Birds var fött. Och vilken artikel jag än läser om det här så berättas det att det handlar om samarbeten och utbyten av kompetenser, nära inpå rent geografiskt också. För kompetensen finns i din närhet och förståelsen kanske är ännu bättre där än långt borta. Angry Birds har fortsatt leverera berättelser på olika plattformar och när filmen Angry Birds släpptes för ett par år sedan var den en av USAs mest sedda. Made in Finland. Made very close to Nokia office space. Att Angry Birds-aktien rasade på Helsingfors-börsen för några månader sedan orkar jag inte kommentera här, sånt händer väl.

IMG_1958
Björkar står ofta som symbol för livskraft.

Mitt bolag Arctic Minds har kontor på Creative Park i Luleå och The Park i Stockholm. Mer än hälften av de jobb jag gör kommer från utbyten och dialoger på de här platserna. Inte så att man jobbar direkt för en granne men kanske att grannen tipsar om någon som behöver mina tjänster, och så fortsätter det.

Men hur gör man när det inte är så tätt med människor? Hur gör man när det är naturen som äger plats?

I serien Bastubaletten beskriver deltagaren Birgitta Rantatalo hur det är stressigt att leva på landsbygden, eftersom den vanliga servicen inte finns där utan man får skapa den själv eller jaga möjligheterna.

I Harads såg paret Britta Jonsson Lindvall och Kent Lindvall en möjlighet i att bygga Treehotel. En fullständigt galen och uppåt väggarna idé som visade sig vara alldeles  underbar. Lokalt anknutna arkitekter och designeras kopplade in, bland några andra inte lika kopplade, och sju olika märkliga hotellrum byggdes. Högt upp i tallarna. Varje tall beräknas ha ett värde på någon miljon nu.

Ett snöbollskast därifrån.

Nere vid Luleälven och bron som korsar den pågår full aktivitet. Här stärks vägar och det projekteras för strandpromenad. Det borras ner pelare och planeras för elförsörjning av något slag. I december 2018 ska Arctic Bath stå klart. En fantastisk skapelse som är ritad av Bertil Harström och Johan Kauppi. Idén till den föddes för några år sedan men nu är den alltså på gång, och det märks i byn. När vi anländer till platsen så är den ödslig, men några minuter senare är vi ett helt gäng som står där.

Foto: Mattias Barsk
Arbetet pågår på platsen, i december 2018 ska byggnaderna stå på sin plats.

Allt skapas lokalt i byn, man hjälps åt. Och finns det inte i Harads kanske det finns i Vuollerim eller Edefors. Virket transporteras korta vägar. Kunskapen finns på plats. Samarbetena görs med grannbyarna.

Boden kommun ställer sig positiva till Arctic Bath och för en tät dialog med innovatörerna.Det handlar om hållbarhet och naturen först, byggritningar, samtidigt som man vill erbjuda något nytt. Men hela tiden är naturen i fokus. När man borrar ner stolpar i älvsbotten så låter man slammen komma upp på isen i stället för att röra upp det i vattnet ”så mörtarna får sand i ögonen”. Lite skämtsamt men med respekt för naturen.

Vi ska ha nära till varandra och i respekt. Det är då vi tänker bra.

Jag tror att det är det som händer ibland. Inte minst i Harads.

Här kan ni hitta mer om Arctic Bath.

/Mattias Barsk