Archive for the ‘ Budskap ’ Category

Får jag låna din dyrbara tid?

Det är sommar här i Stockholm där jag bor.
Och allt är bra.
Nu kan jag i lugn och ro beskriva vad som gör mig gubbe, arg och förbannad.
Det handlar om töntiga sätt att försöka förhöja vår vardag. Det finns knappast något jag är mer allergisk mot. Okej, jag är inte allergisk mot något… men ändå.

Längtan efter det där ljuvliga sköna.
Den där stunden för dig själv eller med den du älskar.
Den där dagen som du aldrig egentligen får, eller möjligen med en barnvakt som är lite stryktålig och kan hantera småbarn.
Kvalitetstid. Det är vad vi alla längtar efter. Och ibland kallas det egentid. Då får du inte ha sällskap av någon annan, eller åtminstone inte av barn.
Det är också en sådan där exklusiv tid som du ska använda till att bara… slippa.
Kvalitetstid. Egentid.
Det där satans jävla amerikanska tv-seriehelvetet har kommit med orden som får mig att må så fruktansvärt illa.
Ärligt talat har mitt liv som småbarnspappa inget behov av att vara utan dem. Kvaliteten, den är med dem. Egentiden, den är i väntan på dem.
Självklart kan jag njuta en stund med min flickvän. Och om jag dessutom har en stund där jag kan skriva en krönika eller kanske läsa bloggar på nätet, så flyter ju livet på. Men inte är det något som är ett självändamål. Jag ville en dag ha barn, och jag hade turen att dessutom få det. Och kvaliteten, den är där med dem.

Det är när vi skapar hittepåord. För att på något sätt legitimera våra later.
Det är struntviktigt (ett ord som faktiskt står i NE.se!).

Minns ni när varenda jävel som jobbade med projekt av något slag sa ”Ett tänk”. När jag var anställd på den här dagstidningen var uttrycket nytt. Jag och kollegorna diskuterade hur man kan tänkas använda sig av det och om det ens var nödvändigt. Faktiskt, så gick det att applicera på en och annan… tanke. Men nu, tio år senare, har jag nästan svårt att förstå behovet av det. Ett tänk. Som att vi försöker höja betydelsen av en helt vanlig tanke. En tanke, inte mindre än ett tänk.
Och sådär kan jag hålla på. Förbannad blir jag också.

Ja, jag kommer att lugna ner mig. Men lyssna en liten stund till. Det är något med bilden av oss människor och ansvar, hur vi ser på att ställa upp för varandra och göra saker gemensamt. Jag menar, folk som vänder blad, byter kapitel eller kanske ska ”börja tänka på sig själv igen”. Jag vet inte jag. Hur slutade förra sidan, var slutar kapitlet och har hen tänkt på något annat än sig själv innan då?

Jag klarar inte av att höra mer önskan om individuella, unika och personliga förändringar. Och att stå med fötterna i backen och säga ”du är bra” till spegeln. Jag orkar inte. Krama varandra i stället. Bejaka varandras begåvning. Och säg för fan att någon annan är bra!

Nu gick jag loss. Och någon av er känner sig kanske träffad. Tänk då på mig. Jag är helt slut av det här. Nu känns det bättre.
När jag fick lite kvalitetstid, egentid… och när jag fick tänka på mig själv en stund.
Nu vänder vi blad, byter kapitel.
Tack för din dyrbara tid.

20130607-190517.jpg

Annonser

Jag berättade aldrig slutet

Krönika publicerad i Norrbottens-Kuriren (Kultursidan) 12 januari 2013.

————————–
Jag riktigt kände hur lika vi var, alla vi i Tärendö. Vi var i tonåren. Vi hängde i gäng. Samma gäng, dag efter dag. Vi var ett antal 12-åringar, 13-åringar, 16 och 17-åringar i en och samma grupp. Det kan verka romantiskt. Och det var det. Vi var en grupp. Ett gäng. Alla fick vara med. Eller nästan alla. Ibland var det väl någon som inte kände sig som en i gruppen. Men annars; alla. De som kunde.
Det var vi, och vi var vi med varandra. Men, ibland målade vi upp de andra.
När vi berättade roliga historier berättade vi om de andra, de där vi aldrig träffade. De där vi egentligen nästan aldrig heller såg på TV ens.
Det var rasistiska historier. Och ingen reagerade. Det var om ”negrer” och ”judar”, hur man stoppade den ena eller andra från att hoppa i sängen, hur man lurade in några andra i duschen och så vidare.
Jag minns inte hur det gick till men en dag när jag skulle återge en sådan där ”vits” för min mamma så knöt det sig. Ja, jag har en förmåga att se saker jag pratar om i bilder. Det kan bli riktigt kul. Jag kan gråta av skratt när jag minns en rolig historia. Jag riktigt ser hur själva poängen utspelar sig, gång på gång. Men den här gången gjorde det ont. Och jag blev tyst. Jag såg plötsligt hur vitsen jag skulle dra handlade om en människa. En sådan som jag. En med annan hudfärg men med samma hopp om att få ett värdigt liv.
Jag tror inte att jag berättade slutet för min mamma. Jag minns inte vad jag gjorde, men jag minns känslan. Och än i dag har jag kvar den bilden i mig.

Skulle någon nu fråga mig vad jag tycker om ord som neger eller om att driva med judar i en rolig historia, eller skulle någon be mig stå till svars för vad min generations barn hade för humor, eller vad vi i kanske Tornedalen eller Tärendö hade för bild av ”de andra”, inte fan skulle jag försvara det. Det var fel. Helt jävla fel.
Ändå.
Det händer, gång på gång. Kulturelit, sportkommentatorer, kändisar och andra knasigheter rusar till undsättning när någon av deras vänner avslöjar sin fördomsfulla och för dumma världsbild.
Det har handlat om förenklade barnboksfigurer, om hudfärg på fotbollsspelare som ska bytas in, det har handlat om Tintin, om tårtor man skär i. Och jäklar vad det har förklarats, med den ena logiska luckan efter den andra. Ingen har satt sig ner, hållit sig för pannan och bara insett vilken skit vi kommer ifrån.
Kanske kan 2013 vara året då vi faktiskt inser att det som var ”okej” förut, inte ens var okej då, och fan inte är okej nu.

Mattias Barsk

20130112-133441.jpg

Vi vill ha evighetsmaskiner!

Många av er vet nog att jag just nu jobbar med ett program som heter Det funkar!

Ungefär såhär - skissmaterial från arbetet med vinjett.

Det funkar! Vinjettskiss

Det är ett tv-program som hyllar barns idéer och uppfinningar. Beppe Singer – känd från Hjärnkontoret – är programledare. Programmet har premiär i januari 2013.

Vad tänker du på när du läser ”uppfinning”? Evighetsmaskiner så klart! Vem kan bygga en evighetsmaskin? Eller vem har den bästa idén på en? Vi snackar så klart om barnen. Låt barnen i din närhet börja fundera på begreppet, filma deras bygge eller låt dem berätta om sin idé. Skicka filmen till oss på Det funkar!

Du kan också göra såhär:  www.barnkanalen.se och klicka på Det funkar!

 

Låt barnen ropa: Det Funkar!

Då var det dags för en av mina största utmaningar som producent, en idé som föddes ur en annan idé ska nu stå på egna ben och bli en serie. Det är nämligen ett av Hjärnkontorets populäraste inslag om uppfinningar som nu blir ett eget program. Beppe Singer är programledare, precis som i Hjärnkontoret.

En hyllning till barns idéer

Det Funkar kommer 2013

Programmet heter Det Funkar (sajten är under uppbyggnad nu men formuläret för att skicka in funkar redan nu) och är en enda fet hyllning till barns uppfinningsrikedom och lust att skapa – som här i Hjärnkontorets inslag. Vi tror nämligen att barn kan mycket mer än utredningar och politiker säger, och att det handlar om att finna lusten till kunskapen. Vilka naturlagar är det egentligen som får den där ”Lampsläckaren”, ”Godishämtaren”, eller kanske ”Väskbäraren” att fungera? Osv.

Vi förproducerar programmet vilket innebär att allt spelas in under oktober till december och sänds sedan i januari (mest troligt). Utmaningen med det är att få igång barnen att skicka in sina filmer trots att programmet inte visas. För i alla former av kommunikation med tittarna har den varit lättare då programserien är igång. Det spelar ingen roll vad du ber dem om, kan de se inspirationen på TV och hur det tar sig ut så får de också fler idéer och responsen ökar. Men nu vill vi försöka ändå. Kanske kan det funka?

Kanske ni – mina vänner – vill hjälpa mig att göra ett bra program? Gillar ditt barn att uppfinna, har du frågat? Skulle det vara skönt för ditt barn att få utbrista i ett ”Det funkaaaarrr!” när hen har konstruerat något fint? Snälla, gå in på Det Funkars sajt och skicka in er film med uppfinningen. Det här kan bli hur kul som helst. Tänk typ Minimello fast uppfinningar. Det är ingen som ber mig göra det här… det är jag som vill. Och jag vill att barnen ska få gåshud av att se varandras idéer.

Ensam producent söker…

Talang sökes

Vem är det jag söker?

Ni vet när man är tonåring, och hittar den där känslan av att äntligen vara förstådd. Då tänker jag inte bara på livets svåra frågor som debuten, skolan och vännerna, utan också humor, hjärta och sådant peppigt engagemang. Under två månader nu söker jag med ljus och lykta efter just en sådan person, någon som skulle vilja prova göra ett provavsnitt av något – nästan vad som helst – med mig. En som riktar sig till tonåringarna, det kan vara en tonåring men också en vuxen eller kanske en katt. Vad vet jag? Jag försöker hålla ögonen öppna för allt och alla. Jag säger inte att jag kan det, men jag vill och jag VET att det finns någon där, som får tonårshjärtat att slå lite mer i takt.

Jag vill inte skriva några programtitlar som har lyckats med det för då blandar ni bara ihop vad jag söker efter. Men visst fattar ni vad jag menar? Vem har det där som får en – säg femtonåring i Åsele och Enskede – att känna sig i synk med det andra där ute? Vet du vem, eller är det kanske du?

Hör av dig,  berätta vad du tror skulle funka sådär extra bra och hur det skulle se ut! Provfilma gärna men det är inget måste.

Jag finns på Twitter: @barsk och ni kan mejla: mattias.barsk (at) svt punkt se

Barn gillar journalistik – om Årets Folkbildare 2011

Måndag morgon, 2 januari, och inte mycket talar för att arbetet ska få medvind. Men 25 meter innan jag träder in i morgonmötet ser jag på Twitter – via @Mjomark – att Hjärnkontoret utsetts till Årets folkbildare av organisationen Vetenskap och Folkbildning.

Beppe Singer - programledare

Hjärnkontoret - Årets folkbildare 2011

Det blev jubel på mötet. Och 15 stolta redaktionsmedlemmar ville läsa motiveringen:

——

Till Årets folkbildare 2011 utses redaktionen för SVT:s barnprogram Hjärnkontoret för sin utmärkta vetenskapsbevakning riktad till barn.

Hjärnkontoret har visats i 16 år (start i januari 1995) och har därmed bidragit till att fostra hela dagens generation av studenter och unga forskare vid landets högskolor. Tack vare sin tilltalande form och sin lämpliga sändningstid i SVT når Hjärnkontoret ut till barn med alla slags bakgrund och kan därmed bredda och demokratisera rekryteringen av framtidens forskare. Därtill ökar programmet kunskapen om och uppskattningen för vetenskap bland allmänheten i stort.

—–

Och det var några saker där som vi lade extra stor vikt vid.
  • Formen (prioriterad i arbetet för att tittarna ska känna det magiska och exklusiva med ett vetenskapsprogram för just dem)
  • Att programmet når ut till barn med all slags bakgrund (extremt viktigt för alla oss) och ….
  • att programmet kan hjälpa till att demokratisera rekryteringen av framtidens forskare.
Som en dröm. För när säsongen 2011 började för oss, då formulerade vi vikten av att vara angelägna för alla barn, oavsett bakgrund eller tidigare kunskaper, ingen ska känna sig dum och vill man fråga så ska man våga. Om det sedan kan påverka framtidens rekryteringar av forskare på ett positivt sätt, ja då är det väl bra.
Så 15 stolta i redaktionen fick just den där vindpuffen som krävdes för att sätta igång med en ny säsong av Hjärnkontoret (som börjar tisdag 10 januari igen, kl 18.45 i SVTB).
Det som hänger kvar är också det jag fortsätter plädera för, barn behöver journalistik och de gillar det!
De gillar kritiskt tänkande, de gillar fakta och att ställa frågor. Det är hur man tar i ämnet som är viktigt. Kom ihåg det, säg inte att de inte bryr sig.
Och så ett tack. Till alla er som ger feedback, hör av er och frågar, och som följer Hjärnkontoret på det där noggranna sättet som man bara älskar som producent att folk gör.

Alla är opinionsbildare – om #trollenorollen

Så var #Trollenorollen förbi. Ett roligt initiativ av ett helfint gäng som också startade FAJK. Det var egentligen mitt första möte med en enormt twittertät grupp människor. Mellan 10 och 17 var schemat fullsmockat med sessions i fyra olika salar. Imponerande ordnat!

Jag hann delta i några sessions om journalistrollen, och var initativtagare tillsammans med @grafstrom till ett samtal om journalistik för barn och unga. Tesen var egentligen, varför gör inte alla det eftersom de unga fullkomligen slukar den här typen av media? (Jag letar efter Bambuser-klipp därifrån, tipsa gärna!)

Deltog i #trollenorollen

Trollen o Rollen

Och kanske är det när barnprogram, barninnehåll i tidningar, förpassats/placerats strategiskt på speciella nischade sidor och kanaler som journalistiken för barn och unga också marginaliserats i debatten. Johan Grafström minns hur REA en gång låg precis före Rapport och hur det också gjorde att laddningen i boss-fighten var desto tyngre att hantera för de ansvariga. Hur är det när det sänds i Barnkanalen, där inte så många vuxna ser? Intressant diskussion var det i alla fall. Kanske är de vi vuxna som måste engagera oss mer i journalistiken för unga för att den också ska få ett högre värde, stå högre på agendan och anses värd att föra in i fler medier. För övrigt gör Ylva Mårtens ett hästjobb på Sveriges Radio med sin bevakning av barnfrågor och -kultur. Vad sa jag då? Ja, att man måste stå på barns nivå när man gör journalistik, det innebär egentligen att man inte själv ska stå i vägen för berättelsen, utan man ska ta bort sig själv så mycket som möjligt för att då kunna berätta om ämnet på ett så neutralt och objektivt sätt som möjligt. Vilket för mig in på…

En annan intressant diskussion utanför salarna var nog den lite uttjatade Alla är journalister som jag hade med kloka Brit Stakston och min lika kloka och för länge sedan klasskompis Anna Lindberg. Någonstans gick jag därifrån med känslan att Twitter gjort att ”Alla är opinionbildare”. Inte journalister.

En annan intressant sak var iakttagelsen som min vän Nadja Jebril gjorde, ”alla har inte Twitter som sin första källa, inte ens jag, och jag anses vara en av de unga mediakonsumenterna”. True that.

Här finner ni en snygg Storify-sammanställning av Lillemor SR- http://storify.com/lillemorsr/trollenorollen

Ungefär så. Rakt ur huvudet.

%d bloggare gillar detta: