Nya ord som Fetthosta och Öronmask

Nyss fick vi veta att Wordfeud skulle kopplas till Svenska Akademiens Ordlista (SAOL). Det betyder att vi kan skriva ord som de flesta av oss också kan slå upp i den tjusiga ordboken med blå pärm.

Fetthostan kan drabba alla.
Fetthosta är ett bra ord.

Samtidigt finns det så många andra ord som jag frekvent använder men som inte ens godkänns av SAOL eller Wikipedia. Jag menar inte att de ska duga i Wordfeud, inte förrän ni andra också använder dem åtminstone. Och vilka ändelser ska gälla eller inte. Really dunno.

1. Fetthosta – hostan man får efter snabbmat, som grundar sig i en slags (åtminstone tänkbar) fettbeläggning i strupen. Äckligt? Javisst! Men användbart ord!

2. Macksvett – det handlar inte om Mc Svett, alltså något från de gyllene bågarna. Nej, det är fukten i frallorna man köper på konditorier, antagligen vattnet ur den sunkiga gurkan eller tomaten som gör brödet sådär blött och svampigt.

3. Öronmask – det finns forskning kring det här och det kallas just för Öronmask. Det handlar om låtar som sätter sig på hjärnan, som man inte kan bli av med. Sveriges Radio skrev om det här. Och vi gjorde ett omtalat och uppskattat inslag om detta i Hjärnkontoret. Här kan du se det. 

Vad snackar vuxna/barn om?

Det är ingen slump att marknadskrafterna gör allt för att nå barnen och deras snackisar.

Av en slump ramlade jag över den här listan, när vi gottade oss i tittarsiffrorna från förra avsnittet av Hjärnkontoret.

Siffrorna till höger säger hur många tusen som såg respektive program.

Från MMS.se
Jämför barn med vuxna

När människan flyger – vägrar jag förstå

Det finns vissa saker som en del av oss drömmer om att få uppleva, som att simma med delfiner (något av det obehagligaste jag har gjort), kanske se en speciell bergstopp (det ÄR häftigt med berg) eller… ja för tusan: Flyga. Det är ju också en av de häftigare superkrafterna, om man tänker så.

I avsnitt 4 av Hjärnkontoret i år (visas 18 oktober kl 18.45 i SVTB och finns därefter på SVT Play – länk kommer) händer det på sätt och vis. Programledaren Beppe Singer svävar i en vertikal vindtunnel (i Danmark). Det var enligt hans egen utsago en helt fantastisk upplevelse, och svårt!

Men därutöver, kan man – om man är riktigt duktig – även sväva utanför vindtunneln, i fria luften! Ute i naturen, om man bortser från själva maskinen som står fast på marken några meter nedanför. Och det är det här som är så svårt att förstå. Ögat vägrar nästan att inse att det är på riktigt. Se själva! Klippet är från en mobilkamera. Jag vill prova! Men samtidigt, är det sant? Så känns det.

Efter programmet kommer det finnas fler klipp på det här, på SVT Play och svt.se/hjarnkontoret.

Interaktivetet i gammel-TV

Det här med interaktivetet anses lite nydanande i ”vuxen-tv” men i barn-tv-världen har vi arbetat med det i flera år. Det märks inte minst på stora satsningar som Bolibompa-sajten. Men även i programverksamheten pågår arbetet.

Synvillan i Hjärnkontoret
Synvillan interagerar

I tidningsvärlden på 90-talet var det självklart. Men i broadcast-tv har det varit lite klurigt. Jag har varit med och gjort omröstningar som mynnat ut i flera tusen klick på en webbsida, jag har varit med om att göra program där man försöker få tittarna att generera ett visst innehåll i programmet. I framtiden hoppas man ju på att kunna få direkt respons från folk vid skärmarna – och det sker säkert när man sänder direkt på nätet- men även tänkt respons kan fungera. Exempelvis vid stora experiment.

Men jag har aldrig tidigare gjort något sådant här inslag: Synvillan

Reaktionerna på det här inslaget är många. Några har aldrig tidigare sett det, några har aldrig sett något liknande i TV. Det är kul. Vi kommer att köra vidare med den här typen av visuella experiment under höstsäsongen av Hjärnkontoret.

Unika ögonblick i TV

Det är svårt att säga det utan att låta cynisk.

I alla jobb jag haft har jag strävat efter att få göra det där extra, kanske något alldeles otroligt. Det har varit bergsbestigningar, vrakdykningar med barn och vilda djur på savanner. Men jag tror att det här är något som slår det mesta; Rubens Tub. Med hjälp av eld visar programledaren Beppe Singer i Hjärnkontoret hur ljudvågor ser ut.

Se här: Ljudvågor blir eld i Hjärnkontoret

Och jag blir så ödmjuk för vetenskapen. Och så glad att vi är igång.

Nu väntar ytterligare 13 avsnitt fram till nyår.

Sampla TV

Jag har lyssnat på hiphop och egentligen kanske all typ av samplingsmusik sedan jag var tolv år. Det är ingen riktig musik, fick jag höra. ”Jävla bögmusik” sa vänner till mig, som helst lyssnade på Iron Maiden. Och visst har jag i perioder haft svårt att se vad musiken har gett mig eller hur jag influerats av just hiphop.

Men så i dag i Dramastudio 2, Fiktionshuset, Sveriges Television, så såg jag det visualiseras. Jag har samplat ihop delar för att skapa idéerna till studio och programledaruniform.

Beppe Singer vid en gammal tv-maskin.
Den samplade generationens TV

I studion såg jag plötsligt hur SVT:s fina och prisade dramaserie Guds tre flickor där Susanne Reuter var gud, tog sig ut, jag såg också den senaste Harry Potter-rullen med scenen vid Kings Cross. Det finns självklart en del Funny Or Die också när jag synar det närmare. Och ser jag på Beppe Singer (programledaren) och hans kostym så inser jag att idén är från Beastie Boys och Intergalactic. Under inspelningen i studion säger en av de medverkande att miljön vi byggt upp liknar den George Lucas skapade till THX 1138. Och nu, när jag för första gången ser filmen här i kväll, så inser jag ju att även den rullen påverkat mig men då på ett mer långsökt vis. Någon samplade THX 1138, som jag sedan såg. Eller kanske var kedjan längre än så.

Men det här har kommit av sig själv, medvetet och ibland omedvetet har det vuxit fram. Och jag kan inte heller påstå att jag skäms över det, jag är helt enkelt en del av samplingsgenerationen, som lånar lite där och lite där, för att sedan vrida på mixerbordet och sätta ihop en annan slutprodukt än vad vi har sett tidigare. Förhoppningsvis uppskattad av alla. Såhär gör många och det finns ju verkligen gränser för hur mycket ”helt nytt” man kan göra, men för egen del har det ett sammanhang som bottnar i en – tidigare – rätt kritiserad konstform; Samplingen. Dessutom tror jag att det är genom att sätta ihop flera bra saker som vi får det ännu bättre. Tänk en motor och hästdroska tillsammans, skulle kunna bli en bil!

Bygger studio

Under Construction
Hjärnkontorets studio 2011

Första besöket i Hjärnkontorets nya studio. Jag var först nervös för hur idéerna skulle ta sig i uttryck. Nu är jag imponerad av vad scenografen Martina Taube lyckats bygga upp!

Det jag var rädd för var att ljussättningen skulle bli svår men jag testade lite efterbearbetning i min telefon och det verkar fungera, så det gör nog det också i TV-husets postproduktion. Oj, vad jag kommer bli skamsen om det inte gör det!

Fast nej. Det kommer gå bra. Det känner jag redan nu. Det här ska bli kul.