Topp 3 med nattåg – och varför det borde vara billigare än flyg

Jag somnade strax söder om Umeå och sov för första gången riktigt gott trots plingande tågövergångar och krängande kurvor, Efter sex timmar vaknade jag. Hade jag försovit mig? Missat att kliva av i Stockholm? Hur långt hade vi åkt. Märkligt utvilad började jag leta efter en konduktör.

Jag bor i Stockholm. Jag arbetar över hela Sverige, ibland i andra länder. Men sträckan Stockholm-Luleå-Stockholm är nog min mest frekventerade. Såpass att jag nu har ett Arctic Minds-kontor både i Luleå och Stockholm.

Min – säger man – ursprungsfamilj bor i Luleå. Min mamma med man, mina två systrar med sina familjer och så alla därtill hörande nära. Jag gick gymnasiet där. Jag arbetade också där i två år, på Norrbottenskuriren. Nu reser jag dit och därifrån. Ofta.

Med flyg kan det kosta mellan 700 och 1500 kronor tur och retur. För mig. Utan att jag ens räknat transporterna till och från flygplatsen. I Stockholm kan de gå loss på cirka 500 kronor. Med tåg behövs inga sådana transporter och då kostar det minst 4000 (t/r) om jag ska sova i något som liknar en kupé med säng. Och helst inte med andra obekanta.

Upplägget med nattåg till just Boden och Luleå är i det stora hela inget annat än genialt. Du har en kort kväll i kupén, somnar och vaknar på destinationen. Allt flyter perfekt. Avgångstiden är runt 18 och ankomsten runt 07. Jag ber inte om mer. Men så var det det där med priset. Hur kan flyg alls någonsin vara billigare än tåg? I dag år 2018 vet vi att det är fel med flyg i de flesta fall. Och rätt med tåg. Ingen kan förneka det.

Men vilket incitament ska få svenska befolkningen att välja tåg? Jag skiter i hur det har gjorts och skriver min lista.

  1. Den där New Age-förklaringen. Det är något med att resa långt och länge när kroppen hänger med. Utan att förstöra min vetenskapsaura så är det mindre tröttande än att flyga mycket.
  2. Vyerna. Nattåget på sommaren. Folk kan döda för vad man får se då.
  3. Priset. Det ska vara billigt med tåg jämfört med all andra färdmedel, tills folk börjar paddla kanot i 100 mil eller beama sig mellan Stockholm och Luleå.

Jag hade inte missat min station. Jag hade sovit sex timmar. Och vaknade ungefär 10 kilometer senare. Ett godståg hade spårat ur framför oss. Men sex timmar senare var vi hemma. Sex vakna timmar. Och jag kunde lugnt ta in att det var så det var. Inte värre än att vara strandsatt i Doha.

/Mattias Barsk