Minoritetsstugan – ett ställe att skapa på

Idén är egentligen enkel. Ett tillhåll för den som vill skapa en stund. En skrivarlya, en konstnärsdröm eller kanske en plats för vila.

Min gäststuga står tom i sommar (med undantag för några veckor) och med inspiration från Ideas Island så tänkte jag att det borde finnas en skaparstuga för oss som tillhör de nationella minoriteterna i Sverige.

Det finns så många platser och koder som kan kännas svårgenomträngliga för oss som har en annan bakgrund, trots att våra utseenden inte skvallrar om det. Ni kanske kan känna igen er i in upplevelse av de första luncher na på SVT (runt 2004) där det skrattades åt skämt från något med några gubbar som hette ”Hasse och Tage”. Jag hade ingen aning om vilka det var. Satt helt nollad och log. Jag gjorde det till min styrka i skapandet, om jag kände mig så utanför i det där på grund av min bakgrund så delar jag nog den upplevelsen med många fler. Och kultur i Sverige ska också nå dem.

Minoritetsstugan finns på Facebook och tanken är att man som svensk same, tornedaling, sverigefinne, jude eller rom ska kunna ansöka om att få bo där. GRATIS. För att skapa kultur av något slag.

Musik? Texter? Målningar? Poddar? Film? 

Har jag tur kan jag också få träffa den som bor där men främst av allt erbjuder jag nu en plats för skapande, och det är en frizon i Stockholm. En plats där minoritetsperspektivet är givet och det enda. Jag funderar på om jag också ska göra en podcastserie med intervjuer där alla som bor i Minoritetsstugan berättar om sig och sitt skapande….. Ja, vi får se. Fyll stället nu.

BRA INFO:

Vad är det för en friggebod? Jo, här finns plats för 2 vuxna och kanske ett barn med lite god vilja. Det finns vatten, el och kokplatta samt vattenkokare. Det går också att nyttja vedeldad bastu och grilla mat utanför. Toaletten är en bränntoa i en byggnad utanför. Badstranden är nära. Det finns några olika stigar om man vill jogga eller promenera. Själv föredrar jag att röra mig fritt i skogarna – utan förtrampade spår. Hur når man stugan då? Jo SL kör båtturer (Linje 89) hit.

 

Annonser

Vilka är tornedalingarna – Stockholms ”nya” befolkning?

20DBBF6F-726B-4BBB-8FF8-F8FA5EF7E378.JPGJag har fått frågan flera gånger. ”Är du same?” Jag har också fått frågan om jag förstår meänkieli, eller om jag är rom (ok, personen sa ”zigenare”). Jag har aldrig fått frågan om jag är jude.

Det här med minoriteter är en klurig fråga. För antalet minoriteter i Sverige är ju helt obeskrivligt många. För vem är majoritet och när avviker man? Rent emotionellt så skulle nog inte en kotte hävda sig vara lik den andra, om du ändå ska försöka dig på att beskriva just kottar. Och de andra, har ju alltid en tendens att anses i majoritet.

Men så finns det en grupp (fem stycken) som kallas nationella minoriteter och dit hör just samerna, sverigefinnarna, tornedalingarna, judarna och romerna. Det finns kriterier för hur man ska anses vara en del av en nationell minoritet. För att inte krångla till det mer än att de här grupperna funnits i Sverige redan när #statsbildningen och #GustavVasa trendade på Twitter så släpper jag definitionerna här, det är inte därför jag skriver det här inlägget.

Nej, jag undrar helt enkelt hur beredda stockholmarna är på att samerna och tornedalingarna ska bli en erkänd del av Stockholms befolkning. År 2019 kommer de båda grupperna att ha Stockholm som sitt förvaltningsområde. Det betyder att de ska ge ett ”utvecklat skydd” för dessa språk. Såhär skriver Minoritet.se om det.

I kommuner som ingår i förvaltningsområdet ska de nationella minoriteterna kunna använda sittspråk i kontakt med myndigheter, både muntligen och skriftligen. Förvaltningsmyndigheter måste se till att det finns personal som behärskar språket eller språken. Kommunen ska också kunna erbjuda barn- och äldreomsorg på minoritetsspråken.

Samerna kanske är mer bekanta för många av oss men vilka är tornedalingarna? Ska nu äldrevården och förskolor behöva kunna tala andra språk också? Vilka är ens de här människorna?

ISLOSSNINGPRESSBILD

En del av berättelsen om den gruppen kommer genom konsten och de kulturella uttrycken.

Nu sätter vi upp en föreställning som heter ”Kvinnorna i Gammelbastun – fördämningarna släpper”. Det är en historia om fem kvinnor vars liv möts i ett årligen återkommande arbete. Men för vem gör de det? Och ska det fortsätta i all evighet?

Det handlar mycket om att bo på landsbygden, att inte ha Svenssonnormer och kulturell bakgrund, ibland inte ens samma språk som läraren på skolan. Det är inte så märkvärdigt egentligen, men det borde rymmas i våra huvuden att minnas, att väldigt många av oss i Sverige inte delar samma bakgrund och det är ingen nackdel utan tvärtom en rikedom som lätt kan ge mervärde till en stad som… Stockholm.

Rågångarna mellan minoriteterna är inte vattentäta även om det ibland tycks vara så. Backar vi historien flera hundra, kanske tusen år, så vi finner helt säkert fler ursprung i mig. Men det spelar inte så stor roll i dag. För jag är jag. Och jag är här.

Mattias Barsk