JA! Video för småföretagare!

Alla ska göra video nu, men vad ska de innehålla?

De mest hugade försöker ställa sig framför kameran med varierande resultat. Men hur spännande blir de filmerna? Och hur får man spännande filmer då? Hur får man snygga sociala medier-klipp?

Det är nu det händer, samtidigt som Instagram inför försäljning.

I morse klickade det till i mig när jag hörde mina co-workers på Most Photos jobba vidare med sina försäljningar av abonnemang och tjänster, varför kan vi inte samarbeta och hjälpa de små företagen med mindre marknadsföringsbudget? Om vi leker med tanken att jag sätter ihop en sådan här video på en halvdag så är det bra investerade pengar för det lilla företaget som vill profilera sig i en allt mer rörlig socialmedia-marknad.

Jag hoppas att den här idén kan få de minsta bolagen att våga marknadsföra sig på sociala medier, såsom på LinkedIn eller för den delen Instagram. Det behövs inte alltid en filmdag för att det ska gå, och med anledning av samarbetet med Most Photos så kan man få riktigt snygga bilder till sin video, sådana bilder som lockar till att sitta kvar, längre än de där 2 sekunderna som det snittar i andra fall.

Annonser

Ensam producent söker…

Talang sökes
Vem är det jag söker?

Ni vet när man är tonåring, och hittar den där känslan av att äntligen vara förstådd. Då tänker jag inte bara på livets svåra frågor som debuten, skolan och vännerna, utan också humor, hjärta och sådant peppigt engagemang. Under två månader nu söker jag med ljus och lykta efter just en sådan person, någon som skulle vilja prova göra ett provavsnitt av något – nästan vad som helst – med mig. En som riktar sig till tonåringarna, det kan vara en tonåring men också en vuxen eller kanske en katt. Vad vet jag? Jag försöker hålla ögonen öppna för allt och alla. Jag säger inte att jag kan det, men jag vill och jag VET att det finns någon där, som får tonårshjärtat att slå lite mer i takt.

Jag vill inte skriva några programtitlar som har lyckats med det för då blandar ni bara ihop vad jag söker efter. Men visst fattar ni vad jag menar? Vem har det där som får en – säg femtonåring i Åsele och Enskede – att känna sig i synk med det andra där ute? Vet du vem, eller är det kanske du?

Hör av dig,  berätta vad du tror skulle funka sådär extra bra och hur det skulle se ut! Provfilma gärna men det är inget måste.

Jag finns på Twitter: @barsk och ni kan mejla: mattias.barsk (at) svt punkt se

Om ”Nobody canna cross it” av en blödig jävel

Kalla mig finkänslig eller kanske PK eller mesig eller vad fan som helst.

Det är ofta såhär med Youtube-klipp. Och för mig är det inte helt okomplicerat. Det är en slags mobb som far över världen. Och den det gäller, ja hen skrattar vi åt. ÅT.

Nyligen snubblade jag över Nobody Canna Cross It-videon, musiklagd av DJ Powa som min favoritartist M.I.A. nu samarbetar med. Jag har i några dagar älskat klippet, där producenten med hjälp av Fruity Loops klippt upp och musiklagt Clifton Browns hårda dialektala uttryck och skapat en låt. En helt fantastisk hyllning till Jamaica har det blivit. På något sätt.

Men så rotar jag lite vidare, och kollar på relaterade klipp och hittar en annan historia. Den jag ofta glömmer när det tar fart. Den här gången visste jag att det var en översvämning och problem för lokalbefolkningen, men så uppföljningen i jamaicanska medier.

Ungefär den här formen har Youtube-sensationer rätt ofta, en slags dramaturgisk regel. Och det kan vara värt att tänka på…

1. KUL. http://youtu.be/ruq-xR0jUCE

2. Förklaring. http://youtu.be/BJMILrJN5PM

3. AJ FAN. http://youtu.be/O13UzMTn-0o

Kanske är jag blödig. Jag skiter i det, men även om DJ Powa haft kul så tycker jag inte att klippet är lika roligt längre. Nej. Jag tycker inte det. Jag gillar Clifton Brown mer. Och vill inte skratta åt honom mer. Men låten, ja den blev bra.

Den kommunicerande publiken kommer!

Varje gång någon uttalar sig om interaktivetet eller öppenhet och kommunikation med de stora mediebolagen, som SVT, så ignorerar man barnens utbud. Där är dialogen med tittarna en så självklar del sedan många år att det är förunderligt hur debatten kan förbi se det. Särskilt med tanke på att det är just dessa barn som sedan blir vuxna, och kommer som de nya medieaktörerna – jag väljer att inte kalla dem konsumenter för det låter så passivt.

Hjärnkontoret i SVT
Beppe Singer i Hjärnkontoret

Jag har producerat program som Bolibompa, Expedition Vildmark, REA och nu ”Årets Folkbildare 2011” Hjärnkontoret. I en del av programmen har det varit svårare, på grund av inspelningsplaner och utsändning i förhållande till varandra, men som i exempelvis det ofta direktsända Bolibompa var dialogen med tittarna en av de viktigaste delarna för att över huvud taget kunna göra en inramning till de andra barnprogrammen.

Och i Hjärnkontoret som jag nu jobbar med är tittarnas frågor och omröstningar det som också skapar programmets innehåll som i Frågelådan eller Veckans Uppfinning. Självklart finns det på redaktionen en researcher, en redaktör och producent – och ett helt gäng reportrar i vuxen ålder med flera års erfarenhet från liknande produktioner – som sedan diskuterar vad vi ska ha i varje avsnitt och kvaliteten i det. Men utan dialogen med tittarna finns inte programmet som det är nu. Dagligen får vi tiotals mejl och vi svarar på alla.
I REA var tittarnas berättelser själva essensen i hela programmet. När vi hade en chat med tittarna efter ett av förra årets avsnitt kom cirka 14 000 frågor in. Vi hann svara på några hundra men behöll frågorna för att kunna svara på dem senare i olika former.

Och nu har jag inte alls gått in på program som jag inte arbetat med, som Minimello eller Fixa Rummet och flera andra.

Så publikkontakten finns.

En spännande utmaning blir att få dessa tittare, som främst är mellan 3 och 11 år, att följa med till vuxenutbudet. Egentligen för alla aktörer. Jag måste också säga att jag tror att man jobbar hårt med det. Just dessa tittarna, från Barnkanalen har bara inte hunnit ut ännu. De är vana att ha en dialog med sina program och de har mycket klokt att säga. Det tror jag faktiskt att vi på programverksamheten har koll på, och jag upplever att det arbetas rätt bra på den här fronten. Jag har inte så bra insyn i exakt vad man gör i utbudet utanför Barnkanalen dessvärre, men jag vänder mig främst emot kritiken om ”SVT” för det är inte hela sanningen ni beskriver.

När ni nu nästa gång säger att SVT inte har tillräcklig publikkontakt, som varit en tråd i Second Opinion, glöm inte barnprogrammen, det är de som formar framtidens utbud. Där är det aldrig tyst.

Mattias Barsk

producent på Sveriges Television

Rube Goldberg-utmaning i Hjärnkontoret

Många tittare hör av sig och frågar vad det är för en maskin som Hjärnkontoret har i sin vinjett. Det kallas en Rube Goldberg-maskin.
Nu har tittarna chansen att göra sina egna Rube Goldberg-maskiner!
Den eller de som gjort årets bästa kommer kallas ”Årets Uppfinnare”!

Maskinerna bygger på att man nyttjar olika fysikaliska lagar, som dominoeffekten m.m.
Behöver du inspiration kan du titta i början av Hjärnkontoret, men också på Youtube och andra platser på internet. Sök t.ex. på ”Rube Goldberg machine”.

Såhär gör du:
1. Fundera på vilka beståndsdelar maskinen ska ha, vilka energier ska driva den?
2. Montera ihop maskinen.
3. Filma hur maskinen fungerar. Inget fusk!
Säg vem du är/vilka ni är och varifrån du/ni kommer som har gjort maskinen och visa sedan hur och att den fungerar. Avsluta gärna med att säga: ”Det funkar!”
4. Ladda upp filmen (som är ca 1 minut lång) på svt.se/hjarnkontoret (klicka på ”Skicka in din film”)

Med början i februari kommer Hjärnkontoret att utse veckans uppfinnare, med målet att mot slutet av säsongen utse en slutgiltig sådan – ”Årets Uppfinnare”. Vinnaren får fint besök av Beppe och Hjärnkontoret!

Vänliga hälsningar
Hjärnkontoret
Sveriges Television

Hjärnkontoret på G+

Ja, jag har varit lite kritisk. Och känt att det är som att vänta på att något ska hända, när inget händer. Närvaron på Google+ alltså. Men så dök möjligheten att starta upp sidor med annat än personligt innehåll upp. Och visst.

Då kickar vi igång en sida. Som första barnprogrammet på plats…

på Google+
Hjärnkontoret är för dig

Det kanske kommer någon efter mig nu, kanske finns det regler hos Google eller hos min arbetsgivare om att vi inte ska ha sidor på G+. Det tror jag iofs inte.

Men jag tänkte, om vetenskap och forskning är så lätt att diskutera på Google+ så borde väl också ett tv-program (Hjärnkontoret) som handlar om just sådant ha en sida där. Said and done. Nu finns den, här: Lägg gärna till, kommentera och ge feedback på vad ni vill. Det är jag (producenten) som kommer att sköta sidan och uppdateringarna och försöka finna vad som är intressant för läsarna med G+.

Vad snackar vuxna/barn om?

Det är ingen slump att marknadskrafterna gör allt för att nå barnen och deras snackisar.

Av en slump ramlade jag över den här listan, när vi gottade oss i tittarsiffrorna från förra avsnittet av Hjärnkontoret.

Siffrorna till höger säger hur många tusen som såg respektive program.

Från MMS.se
Jämför barn med vuxna