Topp 3 med nattåg – och varför det borde vara billigare än flyg

Jag somnade strax söder om Umeå och sov för första gången riktigt gott trots plingande tågövergångar och krängande kurvor, Efter sex timmar vaknade jag. Hade jag försovit mig? Missat att kliva av i Stockholm? Hur långt hade vi åkt. Märkligt utvilad började jag leta efter en konduktör.

Jag bor i Stockholm. Jag arbetar över hela Sverige, ibland i andra länder. Men sträckan Stockholm-Luleå-Stockholm är nog min mest frekventerade. Såpass att jag nu har ett Arctic Minds-kontor både i Luleå och Stockholm.

Min – säger man – ursprungsfamilj bor i Luleå. Min mamma med man, mina två systrar med sina familjer och så alla därtill hörande nära. Jag gick gymnasiet där. Jag arbetade också där i två år, på Norrbottenskuriren. Nu reser jag dit och därifrån. Ofta.

Med flyg kan det kosta mellan 700 och 1500 kronor tur och retur. För mig. Utan att jag ens räknat transporterna till och från flygplatsen. I Stockholm kan de gå loss på cirka 500 kronor. Med tåg behövs inga sådana transporter och då kostar det minst 4000 (t/r) om jag ska sova i något som liknar en kupé med säng. Och helst inte med andra obekanta.

Upplägget med nattåg till just Boden och Luleå är i det stora hela inget annat än genialt. Du har en kort kväll i kupén, somnar och vaknar på destinationen. Allt flyter perfekt. Avgångstiden är runt 18 och ankomsten runt 07. Jag ber inte om mer. Men så var det det där med priset. Hur kan flyg alls någonsin vara billigare än tåg? I dag år 2018 vet vi att det är fel med flyg i de flesta fall. Och rätt med tåg. Ingen kan förneka det.

Men vilket incitament ska få svenska befolkningen att välja tåg? Jag skiter i hur det har gjorts och skriver min lista.

  1. Den där New Age-förklaringen. Det är något med att resa långt och länge när kroppen hänger med. Utan att förstöra min vetenskapsaura så är det mindre tröttande än att flyga mycket.
  2. Vyerna. Nattåget på sommaren. Folk kan döda för vad man får se då.
  3. Priset. Det ska vara billigt med tåg jämfört med all andra färdmedel, tills folk börjar paddla kanot i 100 mil eller beama sig mellan Stockholm och Luleå.

Jag hade inte missat min station. Jag hade sovit sex timmar. Och vaknade ungefär 10 kilometer senare. Ett godståg hade spårat ur framför oss. Men sex timmar senare var vi hemma. Sex vakna timmar. Och jag kunde lugnt ta in att det var så det var. Inte värre än att vara strandsatt i Doha.

/Mattias Barsk

Var är centrum?

Det finns en sekvens ur ett barnprogram från slutet av 00-talet där den annars så fantastiskt orienterade programledaren Johan Anderblad säger ”Bara man går tillräckligt långt så kommer man till en biograf”.

Det stämmer ju rent matematiskt. Men inte i praktiken. Inte om man bor på landsbygden. Men i Stockholm är det en bra tes att utgå ifrån. Och det är inget fel med det. Men ska man sända över hela landet ska man nog inte säga så. Jag törs påstå att man mer sällan gör sådana påståenden nu men att utgå från att det som finns och sker i Stockholm är något alla vet om, det gäller ännu.

Så när vi på Arctic Minds nu lanserar vår lilla hemsida kunde jag inte låta bli att skämta om det där perspektivet.

”Arctic Minds wants to tell the best stories from the Arctic. We are a storytelling company with large amounts of experience from Sweden’s largest broadcasters and online publishers. Arctic Minds has the north of Sweden as its home court and is also familiar with more remote areas as the capital of Sweden and even further south. Arctic Minds is an independent production company and agency for locations and people. We tell stories for an audience all around the world.

Lets work together!”

– Mattias Barsk, founder and CEO of Arctic Minds

Till sist. En bild på ett skepp som brann och som var en lokal händelse i Stockholm. ”Knarkskeppets” rök spred sig över Södermalm. Jag tror inte att det blev en riksnyhet. Hoppas inte. IMG_1535

 

Jag bor i MÖGLA nu

Vi har hört begreppen, So-Fo, GLAM (Gröndal, Liljeholmen, Aspudden och Midsommarkransen) och ibland säger man So-So som i söder om Söder.

Jag har aldrig riktigt fäst mig vid dem.

Jag älskar mitt MÖGLA
Förorten har många namn

I dag frågade jag på Twitter vilka som twittrar från Aspudden och fick svar från Gröndal, Örnsberg, Midsommarkransen och Liljeholmen.

Så föll bokstäverna på plats: MÖGLA. Kan det heta så? Varför inte? En del har förorterna gemensamt, ganska mycket faktiskt.

Och sedan skrev jag: ”Härmed registrerar vi hasch-taggen #MÖGLA som representerar Midsommarkransen, Örnsberg, Gröndal, Liljeholmen och Aspudden.” och jag vet inte om det spred sig av den härliga känslan att kalla en trakt för MÖGLA eller om det var för att bokstäverna sitter bra där de sitter.

Jag gillar mitt MÖGLA, som fan. På flera sätt.

Jag säljer min bil nu

Det är en bra bil. Jag har gillat den. Den är också rätt fin. Blå liksom. Och så går den på etanol – åtminstone bättre än bensin (väl?).

Jag säljer bilen.
Jag behöver ingen bil...

Men jag behöver den verkligen inte. Kanske behöver någon annan den, mycket mer än jag? För fler bilar – totalt sett – behöver vi inte i Stockholm med omnejd.

Det går tunnelbanetåg minst var 12:e minut som tar dig nära ditt mål. Funkar inte det går det bussar och spårvagnar. Stockholms Lokaltrafik är inte dålig, bara dyr. Men jämfört med en bil, oh my goodness, varför?!

Jag har 10 km till jobbet. Det tar mig ca 25 minuter till jobbet. Med bil på morgonen (jag har provat två gånger) har det tagit mig mellan 30 och 40 minuter. När jag cyklar, vilket jag gör varje dag, så passerar jag ett 30-tal bilar på Liljeholmsbron. Var och en av dem saknar passagerare (utom skåpbilarna) och var tionde tutar.

Jag åker också tunnelbana snabbare än jag kör bil. Det är kanske så självklart så jag inte borde nämna det.

Å andra sidan. Nu räknar vi..

När jag skulle ringa SJ (förra året) för att boka av en biljett och självklart hamnade i telefonkö så prövade jag att köra bilen till Vasastan (från Aspudden) medan jag satt och väntade. Det tog mig en timme och en kvart att åka till Vasastan (45 min) och komma tillbaka med hjälp av lokaltrafiken (30 min) en sen måndags eftermiddag. SJ? De svarade efter 2 timmar och 45 minuter. Så jag hade nästan hunnit samma tur två gånger.

Vi har datumparkering i min stadsdel. Ett par gånger i veckan måste jag flytta bilen för att snöröjningen ska få access. Problemet är att snöröjningen inte följer samma dagar utan skottar in bilarna så det tar mellan 30 min och en timme (de värsta gångerna) att över huvud taget skotta ut bilen. På den tiden… är jag på jobbet.

Men det är klart det finns något bra med bil också. Kanske skidresor med egen bil är bra? Eller man kanske vill storhandla? Kanske har man barn att köra hit och dit, eller jobb som är åt något annat håll än lokaltrafiken. Det förstår jag.

Men…Vill du ha bilen? Du får köpa den. Jag behöver den inte.

Det är en bra bil. Jag har gillat den. Den är också rätt fin. Blå liksom. Och så går den på etanol – åtminstone bättre än bensin (väl?).