När CD var kul

Min systers man fann en tio år gammal krönika som jag skrivit. Den är från tiden då jag var nöjesredaktör på Norrbottens-Kuriren.
Temat är CD och Vinyl.
Alltid svårt att veta vad som ska komma när man skriver sådana där tidsmarkörer. Jag inser lätt att min 80 kgs plastsamling (CD-samling säger en del) är i det närmaste värdelös nu när jag ger all tid till Spotify, Wimp och Grooveshark.
Men krönikan, den hör hemma där CD var lösningen på allt. Om man inte körde typ Napster förstås.

För att inte vara helt lomhörd i dessa streamingtider har jag åtminstone insett att det inte är ett stort minne som gäller utan en bra uppkoppling. Det skulle en krönika handla om i dag. Eller, vad skulle ni skriva om?

För tio år sedan var det rätt...
CD var ämnet för dagen
Annonser

Barnen är alltid i fokus

Jag hamnar lätt i vissa cirklar när det gäller barn och beslut som tas i samhället.

Ibland tänker jag att vi är så bra som alltid sätter barnen först, men så vaknar jag upp och inser att alla inte alls gör det med något positivt i åtanke. Barnen är bara tacksamma mottagare till budskap och beslut som de inte kan värja sig för.

Tre saker som jag tänkt de tre senaste dagarna.

Det är barnen som får ta emot våra beslut och budskap.
Barnen i fokus man!

1.  Som i dag, när jag hämtade barnen från sina skolor, så hade Cirkus Wictoria hängt upp sina skyltar på skolans staket. Där brukar det inte hänga reklam. Och att gissa att barnen kommer hem och vill gå på cirkus är ingen djärv gissning. Det är rent av cyniskt gjort att hänga upp skyltarna men de lär hänga kvar i morgon bitti också.

2. I lördags stod jag och muttrade över att svarta godisar inte alls var salta eller ens smakade lakrits som de borde. Samtidigt såg jag plötsligt vad godisen föreställde. Det var en man som rökte en feting! Verkar lite som att Godisprinsen (nästan hundra på att det är deras godis på vår Ica) gone wild i jakten på motiv.

3. Och så det här med hemkörning av alkohol. Jag tror att den där idén – utifrån ett barnperspektiv – går att jämföra med lördagsöppet. Jag har vänner som berättat om paniken när Systembolaget började med lördagsöppet och deras föräldrar fick ännu större tillgång till sitt gift. Deras två alkoholfria dagar blev en. Därutöver kan jag fundera om Systembolagets VD Magdalena Gerger verkligen menar hemkörning till Niva i tornedalska Tärendö eller om de menar Styrmansgatan på Östermalm, Stockholm.

Catfish – jagar igång torskarna

Så var det dags för ännu en superdokumentär i genren ”Dokumentär eller inte” – som mitt inlägg Banksy Pranksy också handlade om. Nu var det under rubriken DOX som SVT sände Catfish.

Ännu en dokumentär i genren "Dokumentär eller inte".
Catfish - var är dokumentär och vad är inte?

Egentligen en film om en manlig fotograf i NYC som via Facebook kommer i kontakt med en ung flicka i Michigan som målar av hans motiv. Med tiden lär han känna fler i familjen och det verkar hela tiden för bra för att vara sant. Och ni fattar ju. Men vad är sant och vad är inte? Och hur bra är filmen?

Oavsett äkthet och sanningsenliga betraktande kameror eller inte så är greppet att berätta något med hjälp av Facebook, Google Earth och andra interaktiva källor intressant. Min kollega sa dagen efter visningen i SVT ”Fan att jag inte kom på det där själv”.

Tanken att berätta hur fem eller sex personer ”lärde känna varandra” via Facebook-chat, Youtube och statusuppdateringar är kittlande. Att de sedan kartlade varandra genom enkla googlingar gör ju det rent av trovärdigt, så varför inte? Frågan är bara hur långlivade sådana här filmer blir. Kanske är Tom Alandhs metod med intervjuer och långa skeenden tryggare och bättre i långa loppet. Tom Alandh som för övrigt, välförtjänt, fick Kristallens hederspris i kväll.

Catfish ligger uppe till 13 september, titta och säg vad du tycker! Catfish i SVT Play.

Catfish betyder havskatt. I filmen får vi veta att fiskare från Alaska som skeppade över torsk till Kina tog med havskatten i lasten för att hålla torsken mer aktiv och fräsch. Sug på den!

 

 

 

 

Sampla TV

Jag har lyssnat på hiphop och egentligen kanske all typ av samplingsmusik sedan jag var tolv år. Det är ingen riktig musik, fick jag höra. ”Jävla bögmusik” sa vänner till mig, som helst lyssnade på Iron Maiden. Och visst har jag i perioder haft svårt att se vad musiken har gett mig eller hur jag influerats av just hiphop.

Men så i dag i Dramastudio 2, Fiktionshuset, Sveriges Television, så såg jag det visualiseras. Jag har samplat ihop delar för att skapa idéerna till studio och programledaruniform.

Beppe Singer vid en gammal tv-maskin.
Den samplade generationens TV

I studion såg jag plötsligt hur SVT:s fina och prisade dramaserie Guds tre flickor där Susanne Reuter var gud, tog sig ut, jag såg också den senaste Harry Potter-rullen med scenen vid Kings Cross. Det finns självklart en del Funny Or Die också när jag synar det närmare. Och ser jag på Beppe Singer (programledaren) och hans kostym så inser jag att idén är från Beastie Boys och Intergalactic. Under inspelningen i studion säger en av de medverkande att miljön vi byggt upp liknar den George Lucas skapade till THX 1138. Och nu, när jag för första gången ser filmen här i kväll, så inser jag ju att även den rullen påverkat mig men då på ett mer långsökt vis. Någon samplade THX 1138, som jag sedan såg. Eller kanske var kedjan längre än så.

Men det här har kommit av sig själv, medvetet och ibland omedvetet har det vuxit fram. Och jag kan inte heller påstå att jag skäms över det, jag är helt enkelt en del av samplingsgenerationen, som lånar lite där och lite där, för att sedan vrida på mixerbordet och sätta ihop en annan slutprodukt än vad vi har sett tidigare. Förhoppningsvis uppskattad av alla. Såhär gör många och det finns ju verkligen gränser för hur mycket ”helt nytt” man kan göra, men för egen del har det ett sammanhang som bottnar i en – tidigare – rätt kritiserad konstform; Samplingen. Dessutom tror jag att det är genom att sätta ihop flera bra saker som vi får det ännu bättre. Tänk en motor och hästdroska tillsammans, skulle kunna bli en bil!

2 km loppis 2011

Det var ”2 km loppis” i dag. Galet mycket folk här och inte bara från kvarteren. Hägerstensvägen blev trefilig i stället för de vanliga två. Jag kom inte ens fram med cykel. I år sålde folk på båda sidor om trottoaren, så det korkade igen rejält ibland. Man undrar lite, vad gör det här med en förort som Aspudden?
Hur affärerna gick? Jag sålde ett iPhone 4 case för 50 kronor (jag ville ha 100) och köpte en leksakssvävare och en kaskelottval. Men om det handlar om att dra in pengar eller göra bra köp så ska ni nog snacka med någon annan.

De fina banden som jammade i gathörnen var också kul! Rockabilly-trio, Sambaorkester och många fler. Fick också höra om en flicka som spelade blockflöjt och drog in dryga 1000 spänn, och en liten gosse som drog i ett leksaksdragspel medan lillebrorsan låg i gräset och glodde fick kring 300 kronor i hatten. Win.

Bygger studio

Under Construction
Hjärnkontorets studio 2011

Första besöket i Hjärnkontorets nya studio. Jag var först nervös för hur idéerna skulle ta sig i uttryck. Nu är jag imponerad av vad scenografen Martina Taube lyckats bygga upp!

Det jag var rädd för var att ljussättningen skulle bli svår men jag testade lite efterbearbetning i min telefon och det verkar fungera, så det gör nog det också i TV-husets postproduktion. Oj, vad jag kommer bli skamsen om det inte gör det!

Fast nej. Det kommer gå bra. Det känner jag redan nu. Det här ska bli kul.

TV-grafik – digitalt eller analogt?

Jag sitter just nu och arbetar fram en ny grafisk form till programmet, ihop med ett par redigerare. Och det är lite underhållande att se strömningar genom tiderna.

Som allt annat så kommer idéer ur motreaktioner på tidigare trend. Nu ser vi många ”analoga skyltar” i TV – men som är animerade så att de ser analoga och fysiska ut, i stället för att vara det från början. När det digitala var nytt så gjorde alla det .

Och motreaktionen var att börja göra mer ”verklighetstrogna skyltar” fast digitalt. Effekten av det är kanske den önskade, att det ser verkligt ut och känns hi-tech. Jag vet inte.  Minns ni när Thomas Gylling i Panama blev påkörd av en bil? Här (Så blir du påkörd digitalt)  finns en beskrivning av hur du gör. Själv har jag ett par gånger byggt miniatyrvärldar som kanske hade varit lättare att göra digitalt. Nu söker jag digitala världar som ska likna de analoga och fysiska. Kanske handlar det bara om att utmana sig själv, göra det lite svårare för att förhoppningsvis få ut något i slutändan.

Det handlar om att välja spår, ska man animera eller filma.
SVT B har sin egen logga. Digital i detta fall.