Posts Tagged ‘ barnprogram ’

Barnens Extrema Ögonblick

I år pågår något av mina mer spännande projekt på länge. När jag berättade om det för en dokumentärchef på HBO fick jag reaktionen ”VA?! Gör barn sånt?!”. Och det gör de ju, det vet vi.

I dessa tider av Pisa-mätningar och betyg från mellanstadieåldern känns det fint att också kunna visa på barns kompetenser och hylla deras inställning i livet. Det är en idé som jag jobbat på under flera år och som tagit flera vägar fram till att bli en hyllning till barn och ungas kompetens, driv och – jag hatar att använda uttrycket men hittar ingen bra synonym – rådighet.

För en del handlar det om en envishet och vilja av stål, som för Felicia som blev påkörd av en bil och förlorade båda benen i olyckan. Nu rider hon igen. För andra handlar det om snabba beslut och minnen från det förflutna, som för Olle i björnidet, som med sin kompis Oskar kämpade för sitt liv och gjorde allt för att ta sig ut, men oturen och naturen var en stark motståndare.

Ingen hade berättat för Olle hur man gör om man hamnar i björnidet.

Olle hamnade i ett björnide, hur överlever man det?
(Foto: Jon Jogensjö/SVT)

Det handlar om barn och unga som när de minst anar det råkar ut för det där som ingen berättat för dem kan ske, och hur de sedan tar sig ur det hela. De träffar programledaren Louise Fornander och tittar mer på vad som hände och hur det kunde bli så.

En del av historierna vi berättar har passerat medierna ett varv, men det finns nya saker att berätta, och frågor som aldrig blev ställda. Det sker sådant här hela tiden, och Sverige är inget stort land men många av oss känner någon. Extrema Ögonblick sker runt omkring oss, i vår närmiljö.

Därför ber jag också er om hjälp, ni är ju många fler än jag och redaktionen jag jobbar med.

Känner ni någon som är/var kring 10-15 år som varit med om ett sådant där ögonblick? Vill ni berätta om den händelsen? Skriv till mig! mattias.barsk (at) svt.se

Den kommunicerande publiken kommer!

Varje gång någon uttalar sig om interaktivetet eller öppenhet och kommunikation med de stora mediebolagen, som SVT, så ignorerar man barnens utbud. Där är dialogen med tittarna en så självklar del sedan många år att det är förunderligt hur debatten kan förbi se det. Särskilt med tanke på att det är just dessa barn som sedan blir vuxna, och kommer som de nya medieaktörerna – jag väljer att inte kalla dem konsumenter för det låter så passivt.

Hjärnkontoret i SVT

Beppe Singer i Hjärnkontoret

Jag har producerat program som Bolibompa, Expedition Vildmark, REA och nu ”Årets Folkbildare 2011” Hjärnkontoret. I en del av programmen har det varit svårare, på grund av inspelningsplaner och utsändning i förhållande till varandra, men som i exempelvis det ofta direktsända Bolibompa var dialogen med tittarna en av de viktigaste delarna för att över huvud taget kunna göra en inramning till de andra barnprogrammen.

Och i Hjärnkontoret som jag nu jobbar med är tittarnas frågor och omröstningar det som också skapar programmets innehåll som i Frågelådan eller Veckans Uppfinning. Självklart finns det på redaktionen en researcher, en redaktör och producent – och ett helt gäng reportrar i vuxen ålder med flera års erfarenhet från liknande produktioner – som sedan diskuterar vad vi ska ha i varje avsnitt och kvaliteten i det. Men utan dialogen med tittarna finns inte programmet som det är nu. Dagligen får vi tiotals mejl och vi svarar på alla.
I REA var tittarnas berättelser själva essensen i hela programmet. När vi hade en chat med tittarna efter ett av förra årets avsnitt kom cirka 14 000 frågor in. Vi hann svara på några hundra men behöll frågorna för att kunna svara på dem senare i olika former.

Och nu har jag inte alls gått in på program som jag inte arbetat med, som Minimello eller Fixa Rummet och flera andra.

Så publikkontakten finns.

En spännande utmaning blir att få dessa tittare, som främst är mellan 3 och 11 år, att följa med till vuxenutbudet. Egentligen för alla aktörer. Jag måste också säga att jag tror att man jobbar hårt med det. Just dessa tittarna, från Barnkanalen har bara inte hunnit ut ännu. De är vana att ha en dialog med sina program och de har mycket klokt att säga. Det tror jag faktiskt att vi på programverksamheten har koll på, och jag upplever att det arbetas rätt bra på den här fronten. Jag har inte så bra insyn i exakt vad man gör i utbudet utanför Barnkanalen dessvärre, men jag vänder mig främst emot kritiken om ”SVT” för det är inte hela sanningen ni beskriver.

När ni nu nästa gång säger att SVT inte har tillräcklig publikkontakt, som varit en tråd i Second Opinion, glöm inte barnprogrammen, det är de som formar framtidens utbud. Där är det aldrig tyst.

Mattias Barsk

producent på Sveriges Television

Hur ser en teleportör ut?

Men hur tusan gör man en sådan då?

Hjärnkontoret söker teleportör

Mitt jobb med Hjärnkontoret rör sig mellan fantasi och verklighet. Det är något vi har valt själva för årets säsong. Vi vill blanda sci-fi med vetenskap och mänskligt kött.

Idéerna vi har byggs ur fantastin, verkligheten får stå för rekvisita och miljöer i den mån det går. När det inte går så ordnar vi det genom diverse animationer och bildmontage. Det finns program som After Effects, där programmets två redigerare gör ett enormt fint jobb för barnen som ska se programmet. Vi spränger satelliter och roterar vår planet på ett alldeles extra fint sätt. Men vi möter hinder också. Hela tiden.

Här om dagen fick jag ett samtal: Hur ser en teleportör ut?

Jag hade önskat mig en sådan till vår studio i Hjärnkontoret. Men varken snickeriet, ateljén eller scenografen hade det riktigt klart för sig. Ändå visste vi alla vad jag menade, men vad behöver vi för en sådan? Där är vi nu i dag. Vi letar på Blocket efter komponenter till en teleportör och hoppas att vi hittar det vi behöver. Vi mäter diameter på diverse tunnor, rör och andra saker som ser rätt ut. Hur det blir vet vi inte ännu. Och om en vecka börjar vi spela in.

Varför berättar jag då det här? Ja men för att en del av arbetet också handlar om sådant här. Men det är ingenting som någon kritiker kommer att ägna tid åt. Det är barnen vi gör det för.

%d bloggare gillar detta: