Posts Tagged ‘ Google ’

Hjärnkontoret på G+

Ja, jag har varit lite kritisk. Och känt att det är som att vänta på att något ska hända, när inget händer. Närvaron på Google+ alltså. Men så dök möjligheten att starta upp sidor med annat än personligt innehåll upp. Och visst.

Då kickar vi igång en sida. Som första barnprogrammet på plats…

på Google+

Hjärnkontoret är för dig

Det kanske kommer någon efter mig nu, kanske finns det regler hos Google eller hos min arbetsgivare om att vi inte ska ha sidor på G+. Det tror jag iofs inte.

Men jag tänkte, om vetenskap och forskning är så lätt att diskutera på Google+ så borde väl också ett tv-program (Hjärnkontoret) som handlar om just sådant ha en sida där. Said and done. Nu finns den, här: Lägg gärna till, kommentera och ge feedback på vad ni vill. Det är jag (producenten) som kommer att sköta sidan och uppdateringarna och försöka finna vad som är intressant för läsarna med G+.

Tummen upp eller ner

Nyligen skrev jag om det här med Att Beskära Verkligheten. Om det här med att jag inte får den stora bilden utan något slags urval, en förvrängning som passar avsändaren. Det börjar bli allt mer frustrerande. Och jag vet faktiskt inte vad jag vet…längre. Kanske är det inget nytt, eller så är det det. Oavsett vad så skulle det vara fräscht med en diskussion.

En annan tanke i samma linje är det här med att vi på något enkelt sätt ska veta om en eller annan sak är värd en tumme upp eller en tumme ner. Att ens fråga om mer info, eller att vilja tänka på saken, verkar inte godtagbart. Man ska fort som fan ha en åsikt, och sedan stå för den oavsett vad det kostar.

DN listar italienska ligalag.

Tummen upp eller ner?

Jag har själv förespråkat den typen av journalistik på en del tidningsredaktioner  – dock inte på tv – men det var i samband med formatomgörning från hela-frukostbords-format till tabloid under början av 2000. Lite cyniskt sa jag ibland att det handlade om att etablera alla redaktörer på tidningen som krönikörer som hade en linje. Det var underhållning. Då. Och det funkade. Men…

Nu – 2011 – går jag själv och undrar hur fasen man ska nå tillbaka till mer nyanserade åsikter, en större färgpalett än svart och vit. Facebooks LIKE, Twitters RT och Google + +.

Hur ska jag som producent av barnprogram ge barnen fler valmöjligheter än tummen upp eller ner utan att de ska ledsna på alla alternativ och känna sig vilsna i det enorma utbudet? För det är ju så, tummen upp eller ner är enkelt, och de känner igen sig i det… Vill vi att de ska tänka så? Bra eller dåligt? Det funkar, det ger en skenbar interaktivitet men vad tusan säger det om världen egentligen?

Vad säger du? Good or anus?

Catfish – jagar igång torskarna

Så var det dags för ännu en superdokumentär i genren ”Dokumentär eller inte” – som mitt inlägg Banksy Pranksy också handlade om. Nu var det under rubriken DOX som SVT sände Catfish.

Ännu en dokumentär i genren "Dokumentär eller inte".

Catfish - var är dokumentär och vad är inte?

Egentligen en film om en manlig fotograf i NYC som via Facebook kommer i kontakt med en ung flicka i Michigan som målar av hans motiv. Med tiden lär han känna fler i familjen och det verkar hela tiden för bra för att vara sant. Och ni fattar ju. Men vad är sant och vad är inte? Och hur bra är filmen?

Oavsett äkthet och sanningsenliga betraktande kameror eller inte så är greppet att berätta något med hjälp av Facebook, Google Earth och andra interaktiva källor intressant. Min kollega sa dagen efter visningen i SVT ”Fan att jag inte kom på det där själv”.

Tanken att berätta hur fem eller sex personer ”lärde känna varandra” via Facebook-chat, Youtube och statusuppdateringar är kittlande. Att de sedan kartlade varandra genom enkla googlingar gör ju det rent av trovärdigt, så varför inte? Frågan är bara hur långlivade sådana här filmer blir. Kanske är Tom Alandhs metod med intervjuer och långa skeenden tryggare och bättre i långa loppet. Tom Alandh som för övrigt, välförtjänt, fick Kristallens hederspris i kväll.

Catfish ligger uppe till 13 september, titta och säg vad du tycker! Catfish i SVT Play.

Catfish betyder havskatt. I filmen får vi veta att fiskare från Alaska som skeppade över torsk till Kina tog med havskatten i lasten för att hålla torsken mer aktiv och fräsch. Sug på den!

 

 

 

 

%d bloggare gillar detta: