Archive for the ‘ Norrland ’ Category

Mobil-föräldern

Vi kastar oss till Stockholm. Året är 1983.
Tunnelbanetågen i Stockholm består av den tidens moderna C13-vagnar. Sådana där som kallas gamla trettio år senare. Längst ner i ena hörnet sitter en förälder med sina två barn. Barnen sitter vid en tvåa, och föräldern mitt emot vid en egen. Ingen sätter sig bredvid. Barnen kastar vantar mellan varandra. Den vuxna sitter med en dagstidning, Dagens Nyheter, och läser. Läser, muttrar, läser vidare. Tidningen är stor som ett matbord. Det kränger på tåget och ett av barnen som nu står upp trillar omkull men reser sig raskt.

Twittra på tuben?

Twittra på tuben?

Nu tillbaka, fast vi säger till ett kafé i Luleå. Vi struntar i töntiga tunnelbanevagnar. Vi sitter på ett kafé. Säg Mat&prat. En vuxen person sitter där med ett barn. Som leker med någonting mobilliknande men det visar sig vara en leksakstelefon. Den vuxna – som troligen är förälder – sitter med sin riktiga telefon och tittar förmodligen i Facebook men kanske är det Wordfeud eller Quizkampen, eller bara surfar runt på några sidor den aldrig besökt.

Jag vet inte, men hur reagerar du om du ser detta? Tänk dig först familjen där, för trettio år sedan. Tänk dig sedan nutid. Skillnaden? Jag vet, man vill gärna placera dagstidningen vid frukostbordet men nu tänker vi oss en tunnelbana.

Och tänk dig sedan nutidens kafégäst. Som har sitt barn intill, barnet som leker med en leksaksmobil och ibland tappar den på golvet men kan hämta upp den själv. Föräldern som hummar och bejakar vad barnet säger men utan att egentligen släppa sin mobiltelefon med blicken. Vilka känslor får du då?

Det behöver inte ens vara lek och trams som föräldern med mobiltelefonen sysslar med. Det kanske är något gravallvarligt, det kanske är en debatt på Twitter om papperslösa i det svenska samhället. Men om det är lek, inte ens då är det helt självklart stor skillnad på vad han gör jämfört med Dagens Nyheter-läsaren för trettio år sedan.
Ändå reagerar vi, med lite sorg och blickar. ”Tänk vad föräldern där missar nu”.

Jag är en av dem som suckar, och verkligen tycker att en del ägnar för mycket tid till sina skärmar eller telefoner. Ifall någon påpekar att jag sitter med min, så petar jag raskt in telefonen i byxfickan och skärper mig. Jag vill inte vara en mobil-pappa. Men ändå händer det ibland. Det är bristande fokus, eller så är det lite vila och vuxentid.

Men visst kan man se det lika i det här? Det är inte exakt samma, men likt. Skillnaden är kanske att den stora dagstidningen har flyttat ut i offentliga rummet, och att vi har med den på kaféet, i lekparken eller på tunnelbanetåget. Men när jag ser en förälder djupt försjunken i sin telefon försöker jag påminna mig om att det finns något bra däri telefonen också. Det är inte säkert att föräldern där på kaféet läser just det tramsigaste du har sett på nätet. Men vem vet vad han med matbordsstora DN läste? Kanske serierna och horoskopet. Eller sportresultat. En trist teaterkritik. Vad gav det världen?

(blogginlägget är också publicerat i Norrbottens-Kurirens pappersutgåva 28/3 2013)

 

Annonser

Jag var i Kiruna – inte Norrland

Kiruna flygplats

Kiruna - inte Gävle

Nu när jag är tillbaka i Svealand, efter några i dagar i Norrland. Kanske även ni i Götaland är med?

(Det var inspelning av Hjärnkontorets två sista avsnitt för det här året. De sänds julveckan och nyårsveckan.)

Norrland är stort. Förbannat stort. Norrland utgör nästan 60 procent av Sveriges yta. Mikael Niemi skrev i sin roman Populärmusik från Vittula att Skåne ryms mellan Haparanda och Boden. Och så är det ju. Då ska ni veta att Haparanda och Boden är två orter i Norrbotten, som ligger på Norrbottens östsida liksom.

Och. I Norrland finns en hel drös med dialekter, inte ett ”norrländska” som vi gärna säger.
I Norrland bor 1,15 miljoner invånare. Att nummer 1 och nummer 1 154 663 är identiska är förstås inte troligt. Det finns så mycket annat än Norrland som präglar dem. Som vädret, eller omgivningen, socialt och geografiskt. En norrlänning kan komma från Gästriklands sydligaste spets eller från kanske Abisko. Mellan de hemmen kan det vara dryga 1100 kilometer. Som från Stockholm till Amsterdam.

Så för att ni inte ska bli förvirrade, det var inte i Gävle jag var i veckan. Det var i Kiruna. Och jag träffade tyskar, fransmän, schweizare, göteborgare (götalänningar?), jukkasjärvi- och kirunabor. De är jävligt trevliga de där i Norrland.

%d bloggare gillar detta: